Jennis

Första dagen på jobbet

Jag går upp för trapporna som leder till min storasysters rum. Nu ska hon  grillas!

•-          Hej! Säger jag och sätter mig bekvämt med bena upp på datorbordet.

•-          Hej, svarar hon kort, buttert som hon skrattande förklarade.

Vi kom överrens om den här intervjun för fem minuter sedan vilket sänkte vår intervju kvalité till ungefär korvmos. Men det som måste göras ska göra så jag sätter igång.

•-          Hur är läget?

•-          Jorå, underbart! Säger min syster, Michaela heter hon för den delen. Hon är lite stressad och pratar med ryggen emot mig. Kläderna måste ju låsas in i garderoben innan hon åker.

•-          Så du har varit din första dag på nya jobbet?

•-          Aa! Det stämmer. Oj, varför låter det som att jag pratar i en såndär telefonintervju? Haha, jaja.

Telefonintervju? Jag har ingen aning om hur speciellt det låter faktiskt...

•-          Ingen aning, men hur var jobbet då?

Är hon seg eller? Jag försöker ivrigt gasta mig igenom intervjun medans hon springer runt i rummet och plockar med vad som än kan bli bortplockat.

•-          Jag ääälskar mitt jobb, säger hon och jag kan ana ett litet pip av ironi.

•-          Alltså nej, jag menar det. Det är jätte kul och jag fick en bra känsla.

Äntligen seriös!

•-          Hände det värsta som kunnat hänt?

•-          Vad är det värsta?

•-          Det värsta för dig.

Hon stannar upp och kollar på mig.

•-          Ja, jag var väl sen. Men alla var jätte trevliga och så.

Hon fortsätter titta på mig och väntar på nästa fråga. Jag skriver frenetiskt.

•-          Och hur var lunchen?

•-          Väldigt god, köttfärs med bulgur.

•-          Vad sa du? Köttbullar med gullburr?

Vi brister båda ut i ett kvävande asgarv. Ett ypperligt bevis på att jag var helt utbränd för stunden. Då rättar min syster mig.

•-          Nej, köttmissar. ÅH nej nej, KÖTTFÄRS och BULGUR!

Skrattet höll i sig men fadeade ner efter ett tag. Min syster är otålig, jag är inte världens snabbaste skribent.

•-          Något mer?

•-          Ja, visslade du någon gång av uttråkighet?

•-          Verkligen inte! Garvet dog bort. Min syster har återgått till sitt plockande. Jovisst, jag satt faktiskt och drömde mig ut genom fönstret ibland. Sedan gör hon ett uttryck i ansiktet som liknar en zombie.

Nu väntar min pinsammaste fråga.

•-          Skulle du våga bajsa på deras toalett?

Min syster gapar, spärrar upp ögonen och börjar asgarva igen. Det blir knäppt tyst och hon utbrister i ett långt: "jaaaaa. Den ligger längst bort så då kan jag skylla på någon annan. Försten, du läser väl inte upp det här för klassen sen?"

 Jag låter henne vara orolig. Och för den delen så har jag ingen aning.

•-          Summa sumarum, hur var det allt som allt när du tänker efter?

•-          Jag trivdes mycket bra, betona mycket föresten! Och hon låter ironisk igen...

•-          Jahapp, hoppas att allt går bra i fortsättningen!

•-          Tackar tackar, det kommer det att göra, säger hon stensäkert.

Jag skriver ner det sista och min syster hojtar och undrar om våran pappa hörde det där. Han skrattar bara. Så, äntligen klar!